Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Valerie Solanas’

Pjäsen Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.

Det var för pjäsen om Valerie Solanas som gjorde att jag lånade boken. Jag blev inte besviken. Det var en fantastisk pjäs om en psykiskt störd kvinna som inte viker en tum från sina ideal. I pjäsen ligger hon på sin dödsbädd och livet passerar revy genom olika scener. Det är inte en skönmålning av Solanas gärningar eller åsikter och det är inte heller en amerikans snyftare där hon förlåter sin far. Det är en stark berättelse om hur ett manssamhälle kan slå fruktansvärt hårt mot en individ.

Det var en pjäs där man småfnissar, men där skrattet definitivt fastnar i halsen. Det mest tragikomiska inslaget är Daddys girl, det Solanas kallar kvinnor som lever efter mansnormen, som skriver en avhandling om henne. Daddys girl påstår hela tiden att hon är på Solanas sida, men Solanas bara hånar henne och bryr sig inte om vad som kommer att skrivas om henne för eftervärlden. Daddys girl spelades tydligen av Alexandra Rapaport och det hade varit fantastiskt kul att se!

Läs mer: Dramaten, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Recensioner av pjäsen: SvD, Helsingborgs Dagblad

Annonser

Read Full Post »

Jenny jobbar på regeringskansliet med EU-minister Birgitta Ohlsson. Tidigare var hon ordförande för liberala kvinnor i Stockholm och nu sitter hon med i Timbros framtidskommission för borgerligheten.

Artikeln är publicerad i senaste numret av Axess.


”Mot en ny feminism” utropas det på omslaget av Axess förra nummer. Stridsropet illustreras med Salome och Johannes döparens avhuggna huvud. Efter att ha läst fyra artiklar på temat feminism som kvinnofälla tolkar jag bilden som ett uttryck för skribenternas uppfattning av feminismen. Jämställdhetskamp i Salomes kompromisslösa gestalt är knappast framtiden, det håller jag som liberal feminist helhjärtat med om.

Men vilken feminism är Axess debattörer på väg emot? Färdriktningen är höjd i dunkel. Visionerna lyser med sin frånvaro. Det är framförallt högst oklart om författarna anser att det råder ojämställdhet mellan könen. Anita Du Rietz hävdar att kvinnor med egna inkomster under 1800-talet var ekonomiskt jämlika med männen. En häpnadsväckande åsikt eftersom gifta kvinnor var omyndiga.

Axess är en tidskrift som har ambitionen att sprida bildning, det är därför torftigt att endast ge utrymme till skribenter som tecknar den spretiga feminismen som en homogen rörelse. Det är som att påstå att al-Qaida är islam utan att nämna sufismen, Mutaziliterna eller morernas Al-Andalus för att det komplicerar den bild man bekvämt vill ta spjärn emot.

Roland Poirier Martinsson drar under bumerangrubriken ”Dumskallarnas sammansvärjning” paralleller mellan frenologin, tvångssteriliseringar och feminism. Feminismens främsta mål är enligt honom att bekämpa fredagsmys. Existentialismens inflytande på föreställningen om könsstrukturer, ett rött skynke för Martinsson, diskuteras utan att Sartres parhäst Simon de Beauvoir och hennes epokavgörande verk Det andra könet lyfts fram. Martinsson avrundar med den obefintligt underbyggda slutsatsen ”Dagens kvinnor efterfrågar inte feminismens kravlista”. Hur listan ser ut definieras inte, men alla kvinnor kollektivansluts till en grupp som avfärdar kraven.

Maria Ludvigsson oroar sig över elitfeministernas inflytande. Att hon själv tillhör tyckareliten, som ledarskribent på Svenska Dagbladet där Martinsson är krönikör, förtar konspirationsteorin. Både Ludvigsson och Maria Eriksson tar upp Tur-teaterns uppsättning av Valerie Solanas ökända SCUM-manifestet, som av anhängare hyllas som ”en ishacka i patriarkatets arsle”. Det gapiga manifestet utmålas som ett verk feminister omhuldar. Själv känner jag, och åtskilliga andra feminister, avsmak för våldsretorik som uppmanar till könskrig. På samma sätt som jag tar avstånd från överklassafari till Saltsjöbaden som underblåser klasshat. Eller vänder mig emot Maria Svelands svepande anklagelser om att alla kritiker av feminism kan buntas ihop med massmördaren Anders Breivik.

Debattörerna menar att borgerliga jämställdhetsivrare okritiskt anammat vänsterns analys. Föreställningen om kön som social konstruktion är emellertid i hög grad ett liberalt arv. Mary Wollstonecraft pläderar i ”Till försvar för kvinnans rättigheter ”att det är samhället, och inte naturen, som skapar kvinnans underordning. John Stuart Mill liknar förtrycket av kvinnor med strukturell rasism, ”Det som nu kallas kvinnans natur är en synnerligen artificiell företeelse. Det är resultatet av tvång och förtryck i vissa riktningar och onaturlig stimulans i andra”. I ”Förtrycket av kvinnorna” argumenterar Mill för att vi inte kan uttala oss om könens natur innan individer ges möjlighet att utveckla sina anlag bortom könsrollernas begränsningar.

Wollstonecrafts och Mills verk är alltjämt aktuella. Livsvillkoren ser tyvärr fortfarande olika ut för gruppen kvinnor och gruppen män. I alla länder på jorden tjänar och äger kvinnor mindre än män. Världens parlament och regeringar består huvudsakligen av män. Listan på fakta kan göras lång.

Om borgerligheten vill påverka ojämställdhet i Sverige, EU och globalt får maktobalansen mellan könen inte sopas under mattan. Som liberal feminist ropar jag inte på särlagstiftning, förutom pappamånader i föräldraförsäkringen. Men genom medvetenhet kan attityder, agerande och beslut påverkas. Vi kan då använda huvudet istället för att kvotera med lagboken. Feminism för mig är en befrielserörelse för individer.

Read Full Post »

I senaste numret av Axess ska några borgerliga debattörer ”reda ut begreppen” när det gäller feminismen. Först ut är Roland Poirier Martinsson som väl inte direkt gjort sig känd som att ha dunderkoll på feminismen. Efter att ha läst hans text Dumskallarnas sammansvärjning, står jag här som ett frågetecken och undra om han alls vet vad han pratar om. Den liberala feminismen bygger till stor del på Simone de Beuvoirs filosofi, men istället för att angripa henne, beskriver RPM hennes pojkväns Jean-Paul Sartres ideologi och förklarar varför den är vansinnig. Och? Dessutom förminskar han de Beauvoir, som han endast nämner i en bisats, från stor tänkare till försmådd flickvän. Illa är bara förnamnet!

Sedan följer två artiklar som är lite mer nyanserade. Både Maria Ludvigsson och Maria Eriksson är dock tvungna att blanda in Valerie Solanas för att markera sina ståndpunkter. Märkligt eftersom det knappast finns borgerliga feminister som hyllar henne. Erikssons artikel om att män borde hata män bygger delvis på en avhandling om radikalfeministiska män. Den är inte heller särskilt relevant för liberala feminister.

Den mest intressanta artikeln är Anita Du Rietz historiska artikel där hon försöker visa hur feminismen fick en backlash efter rösträttsrörelsen. Före kunde kvinnor arbeta, men efter så förväntades även socialdemokratiska kvinnor vara hemma. Mycket intressant perspektiv, även om jag tror att det hela var lite väl draget till sin spets. Mycket blev bättre för kvinnor under 1900-talet. Men att visa att socialdemokraterna hade ett särartsfeministiskt tänkande länge, var intressant.

Per Altenberg har analyserat alla fyra artiklarna noga och har skrivit ett gästinlägg om det. Det publiceras inom kort!

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1938 i Atlantic City, New Jersey och död 1988 i San Fransisco, Californien
Gav ut SCUM-manifestet 1967
Sköt Andy Warhol 1968

Valerie Solanas feministiska gärning

Det finns få feminister som delar upp feminister i två läger så hårt som Solanas gör. Antingen är man med henne och tycker att hon är fantastisk, eller så hatar man henne och anser bara att hon är galen. Efter det senaste bråket i Sverige kring TUR-teatern som sätter upp en pjäs om SCUM-manifestet (se recension i GP) har det faktiskt kommit upp en och annan nyanserad artikel om henne och hennes verk (se vidare Valerie Solanas och jag).

Solanas hävdar att hon blev sexuellt utnyttjad av sin far under sin barndom och det påverkade förmodligen hennes syn på män. Hon hatade män och ville leva i en värld med bara kvinnor, i alla fall som man få tro SCUM-manifestet. SCUM betyder Society for cutting up men och det finns ingen som helst tvekan om att hon inte har mycket till övers för det manliga könet.

Hon var forskare i psykologi och har arbetat ett år på University of Minnesota. Fram till 1966 finns inte mycket om hennes liv och man tror att hon levde ett kringdrivande liv och försörjde sig på tiggeri och prostitution. Sara Stridsberg har skrivit en litterär fantasi om hennes liv i boken Drömfakulteten.

Av det som finns att läsa om henne kan det inte råda några som helst tvivel för någon att Solanas är galen, och då inte sådär kreativ roligt galen som Erica Jong, utan galen på riktigt. Att skjuta en man, Andy Warhol, för att han inte ville sätta upp hans pjäs och sedan tappade bort manuskriptet, är knappast stabilt. Solanas slutade sitt liv på ett hotellrum i San Fransisco efter ett långt drogmissbruk, finansierat av prostitution.

Valerie Solanas och jag

Jag tillhör den lilla skara (verkar det som) som varken hyllar eller tar avstånd från hennes SCUM-manifest. Jag anser att den bör läsas i sitt sammanhang och för den som inte förstår sammanhanget finns boken Drömfakulteten att läsa. Efter den senaste tidens bråk kring TUR-teaterns uppsättning av pjäsen har två personer skrivit klokt om det hela, Jens Liljestrand och Lisa Magnusson.

Böcker av Valerie Solanas som jag läst och recenserat

SCUM-manifestet 1967

Böcker om Valerie Solanas som jag läst och recenserat

Stridsberg, Sara; Drömfakulteten; 2006

Read Full Post »

Ida Viklund skrev i december en gästrecension om Drömfakulteten. Jag blev otroligt nyfiken och har sedan dess införskaffat både den och SCUM-manifestet. Jag hade högt ställda förväntningar, eftersom det inte bara var Ida som jag hört blivit överväldigad av boken. Därför blev jag kanske lite besviken. Men nu ska jag försöka lägga det åt sidan och koncentrera mig på innehållet, för det var en fantastisk litterär fantasi som Stridsberg har skrivit!

Valerie Solanas är en fascinerande kvinna, så intelligent och så galen. Hur såg livet ut för den kvinna som skrev en bok om att män inte behövs och som senare sköt Andy Warhol för att han inte ville sätta upp hennes pjäs? Mycket lite finns dokumenterat om Solanas liv och därför är inte Drömfakulteten en biografi, utan en roman. Boken är uppbyggd kring dialoger mellan Solanas och olika människor i hennes liv. Stridsberg gör ett bra försök i att sätta sig in i en så speciell människas tankegångar. Jag fick verkligen känslan av att dessa dialoger kunde ha ägt rum. Samtidigt blev jag lite tveksam på sina ställen för att det kändes något tillrättalagt. Jag visste att Stridsberg är ett stort fan av Solanas och som exempel så är Andy Warhol och folk i hans närhet otroligt taskiga mot Solanas. Det är svårt att veta om det fanns någon sanning bakom detta eller om det är så att det är en förklaring som författaren mådde bra av.

Allt som allt en bra bok och all eloge till författaren för att hon lyckas skapa en bild av en komplex peson och få det så verkligt, trots att hon inte haft mycket dokumentation att gå på.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Drömfakulteten – tillägg till sexualteorin av Sara Stridsberg

Read Full Post »

Att skriva en recension på SCUM-manifestet är oerhört svårt. Anledningen till det är att det är få texter som är så omskrivna i negativa ordalag som SCUM-manifestet. När Ida Viklund recenserade Sara Stridsbergs litterära fantasi över Valerie Solanas här på Feministbiblioteket, kom kritiken direkt. Jag måste erkänna att även jag hade fördomar. SCUM betyder Society for cutting up men och handlar om hur kvinnor kan leva i en värld utan män och att män är helt onödiga. Cutting up kan dock betyda såväl skära upp som skärskåda.

Till att börja med måste jag säga att Valerie Solanas är helt galen. Om detta råder inga tvivel. Hon hatar män och det är hon helt öppen med. Men. Jag tycker faktiskt att det finns ett men här. Även om Solanas är galen så är hon smart och det märks att manifestet inte är skrivet av en galen idiot. Sedan måste jag säga att det för alla intelligenta människor måste stå utom allt rimligt tvivel att SCUM-manifestet är ironi. Jag tror att Solanas ville leva i en värld utan män, men jag tror inte att hon ville döda dem på rikligt (även om hon försökte döda Andy Warhol för att han inte ville sätta upp hennes pjäs). Manifestet måste ses i sitt sammanhang. Solanas levde i en värld där hemmafruidealet rådde, kvinnor hade inte samma möjlighet till sin sexualitet och sin karriär som män och framför allt så hade Solanas själv blivit sexuellt utnyttjad av sin far i barndomen.

Jag ska inte landa i att jag hyllar manifestet till skyarna, men det är en grymt rolig text. Och den som påstår att han eller hon inte orkade ta sig igenom det för att det var så hemskt, ljuger förmodligen då texten är ca 50 sidor lång. Den som tror att man inte hyllar kvinnohatare på samma sätt som manshatare (läs här vad GenusNytt har att säga om saken) kan gå och se Fadern av August Strindberg på stadsteatern. Sant kvinnohat och han hymlar inte med det. Jag lär återkomma i detta ämne, var så säkra, men till dess – läs manifestet och förbered er för debatt.

Förord av Sara Stridsberg.

Läs mer: Modernista, Wikipedia

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om SCUM Manifest av Valerie Solanas

Read Full Post »

Med jämna mellanrum hamnar jag i ett läsläge då bara deckare duger. Nu är ett sådant läge. Tyvärr inte mycket för Feministbiblioteket så det blir lite glest med recensioner. Jag har i en vecka varvat Carin Gerhardsen och Arnaldur Indridason och ska precis börja med Vyssan lull, boken som vann Bokbloggarnas litteraturpris. Den är nästa bok i Brekfast Book Clubs bokcirkel.

Så hjälp mig nu, vilken bok ska jag läsa sedan? Ingen deckare alltså, jag måste komma ur mitt beroende!

Jag kan dock glädja er med att det inom kort kommer en recension på SCUM manifest av Valerie Solanas. Men precis som att det tar tid att förbereda sig för att läsa den, så tar det tid att skriva en recension.

Read Full Post »

Older Posts »