2012 års utmaningar och hur det gick

Jag gav mig själv ett antal utmaningar för ett år sedan:

1. Läsa minst fem nya feministiska höjdare.
2. Läsa böcker av och om kvinnor från fem ”nya” länder.
3. Läsa minst fem av mina gamla surdegar.
4. Läsa alla nobelpristagare sedan 1980.

Sedan tillkom en utmaning som sedan växte och blev större:

• Läsa minst fem böcker från varje nordiskt land varav minst en på originalspråk samt en från varje autonomt område; Grönland, Färöarna och Åland.

Såhär gick det:

1. Jag läste fyra nya feministiska höjdare jag inte läst förut:

bell hooks Feminism is for everybody
Frida Stéenhoff Tre texter
Ellen Key Texter i urval ur Könspolitiska nyckeltexter
Märta Tikkanen Århundradets kärlekssaga

Jag hade tänkt att läsa Gloria Steinem, men det blev aldrig så.

2. Jag läste fem av fem (egentligen fler än fem, detta visade sig vara en baggis):

Tsisti Dangarembga Nervous conditions (Zimbabwe)
Marie Ndiaye Tre starka kvinnor (Frankrike och Senegal)
Lina Ben Mhenni Tunisian girl (Tunisien)
Chimamanda Ngozi Adichie En halv gul sol (Nigeria)
Leymah Gbowee Tillsammans är vi starka (Liberia)

3. Jag skäms för att erkänna att det bara blev två surdegar lästa:

Laurel Thatcher Ulrich Well-behaved women seldom make history
Jocelyn Friedman & Jessica Valenti (red) Yes means yes!

4. Nästan klar. Jag har fortfarande kvar en tredjedel i Mo Yans Det röda fältet.

Och så bonusen: Jag klarade det med bravur. Se alla mina inlägg om Norden-utmaning här.

Read Full Post »

Norden-utmaning: Färöarna, Grönland och Åland

Ingen Norden-utmaning kan vara komplett utan att ha tittat lite på provinserna som tillhör Danmark och Finland. Jag har läst en roman från Åland, en historisk bok från Grönland och en barnbok samt dikter från Färöarna.

Vilka böcker?

Färöarna:
Guðrið Helmsdal Nielsen: Dikter
Ebba Hentze: Antonia och morgonstjärnan

Grönland:
Mâliâraq Vebæk: Navaranaaq og andre

Åland:
Liselott Willén: Sten för sten

Sammanfattning läsupplevelse Färöarna, Grönland och Åland

Den grönländska boken handlade om de grönländska kvinnornas historia och var på danska. Den låg långt ner i stadsbibliotekets magasin och hade inte blivit utlånad på tio år. Jag tror att det kommer att dröja tio år tills någon får för sig att låna den igen och då är det förmodligen någon minst lika galen än jag.

De färöiska dikterna kom i en samlingsvolym mer fler färöiska poeter. Också denna bok fanns i magasin. Jag tyckte om Helmsdal Nielsens dikter. Den andra boken var en barnbok som fanns, ja den fanns också i magasin. Den handlade om en flicka som var ensamt barn på en ö. Fruktansvärt tråkig om jag ska vara ärlig.

Liselott Willén är uppvuxen på Åland och Sten för sten utspelar sig på Åland, så den fick räknas som åländsk. Annars bor Willén i Örebro och är verksam läkare där när hon inte skriver böcker. Jag tyckte mycket om boken och kommer definitivt läsa mer av Willén!

Vad har jag lärt mig om kvinnor på Färöarna, Grönland och Åland?

Jag har lärt mig om kvinnors villkor på Grönland, lite om hur det är att leva på Färöarna samt hur livet ser ut på Åland. Jag har inte läst tillräckligt mycket för att kunna dra några långtgående slutsatser, men det känns som att alla fyra verken på något sätt speglar sin provins.

Vad har jag läst tidigare?

Kort och gott: Inget.

Hur ska jag gå vidare?

Jag ska läsa mer av åländska författare i allmänhet och Willén i synnerhet. När det gäller de andra två andra provinserna skulle jag gärna läsa något mer, men det jag fick tag på kändes inte så modernt och jag är inte så sugen på att gräva fram fler bortglömda verk ur bibliotekens magasin. Men jag ska såklart hålla ögonen öppna för om det kommer ut något nytt från dessa danska områden.

Feminist från Färöarna

 Súsanna Helena Patursson

Read Full Post »

Norden-utmaning: Sverige

Jag valde att ta med även Sverige i min utmaning, men här är fokuset lite annorlunda av naturliga skäl. Jag läste några klassiska författare och passade på att fördjupa mig lite extra i Selma Lagerlöf. Jag har läst två noveller, två pjäser, en biografi och en brevsamling (som jag sorterar under biografier).

Vilka böcker?

Karin Boye: Ella gör sig fri
Selma Lagerlöf: Spökhanden, En riktig författarhustru
Ann-Charlotte Leffler: Familjelycka
Frida Stéenhoff: Den smala vägen
Elin Wägner: Selma Lagerlöf I & II

Sammanfattning läsupplevelse Sverige

Jag är glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa Selma Lagerlöfs brev till Valborg Olander samt Elin Wägners biografi över Selma. Den sistnämnda fanns djupt ner i Stadsbibliotekets magasin och jag är glad över att jag utsatte bibliotekarien för det lilla extra arbetet. Det var för den biografin som Wägner tog plats i Svenska Akademien och med tanke på hur mycket jag gillar Wägner så var det på tiden att jag läste den. Jag läste också feministiska pjäser från förra sekelskiftet.

Vad har jag lärt mig?

Det fanns många kvinnor runt förra sekelskiftet som kämpade för fler rättigheter för kvinnor och flera av dem skrev om det i romaner och pjäser. De pjäser jag läst av Stéenhoff och Leffler hade en tydlig politisk underton, men trots kvaliteten på dramerna har de inte spelats i efterhand (förrän nu i vår tid). De ansågs för omoderna, tillskillnad från andra pjäser av exempelvis Strindberg som aldrig tycks ligga fel i tiden. Jag har även lärt mig mycket om Selma Lagerlöf och hon kommer så småningom ta plats som veckans feminist.

Read Full Post »

Norden-utmaning: Island

Då går turen till det mest udda av de nordiska länderna. Jag har läst två böcker och sedan tre utdrag samlade dikter, så det får räknas som fem böcker. Eftersom min isländska inte är obefintlig så gäller originalspråk även Island. De dikter av Dagbjartsdóttir som jag fann på nätet på engelska fanns även parallellt på isländska, så det får räknas. Jag skulle inte kunna ta till mig dem om jag enbart fick läsa originalspråket.

Vilka böcker?

Nina Björk Árnadottir: Dikter
Vilborg Dagbjartsdóttir: Dikter I och Dikter II
Vigdis Grimsdottir: Z – en kärlekshistoria
Steinunn Sigurðardóttir: Hjärttrakten

Sammanfattning läsupplevelse Island

Jag har inte läst någon facklitteratur från Island, men både lyriken och skönlitteraturen jag läst skiljer sig mycket från de andra nordiska länderna. Det finns en mystik under ytan, som jag förstått är vanlig i den isländska litteraturen. Det är mystiskt, kanske även lite övernaturligt och mycket vackra naturskildringar. Eftersom Island ligger i framkant när det gäller jämställdhet och feminism hade jag gärna vilja läsa något om den historien, men jag fick nöja mig den här gången med att fördjupa mig i den isländska feministen Vilborg Dagbjartsdóttir. Där fick jag en liten inblick i den feministiska historien på ön.

Vad har jag lärt mig om kvinnor på Island?

De isländska kvinnorna lever isolerat och det är inte alla förunnat att kunna resa utomlands. Detta till trots är det inte ett stockkonservativt samhälle. Island är ett komplext samhälle med en lesbisk feminist till statsminister och fler pappamånader än Sverige samtidigt så lever många extremt isolerat långt från öns få städer. Komplexiteten visar sig också i förhållande till de övriga nordiska länderna. Samtidigt som förhållandena är så olika så är kvinnorna ganska lika och som sagt, jämställdheten har kommit ungefär lika långt.

Vad har jag läst tidigare?

Jag har inte läst något av någon isländsk kvinna förut. Jag har läst böcker av Arnaldur Indriðason tidigare, men av någon anledning har jag som deckarälskare inte funnit Yrsa Sigurðardóttir. Jag har pluggat Isländska på Göteborg universitet (har 10 p) men vad jag kan minnas hade vi inte så mycket kvinnor bland författarna till kurslitteraturen. Nu var den litteraturen mer om små gröna drakar och deras vardag än om feministiska spörsmål. Möjligen blir det annorlunda om man fördjupar sig mer.

Hur ska jag gå vidare?

Tja, till att börja med har jag ovan nämna deckardrottning i min bokhylla så det dröjer inte så länge innan jag läser den. Sedan vill jag fortsätta att leta isländsk kvinnolitteratur på Internet, antikvariat och i bokhandlar. Jag blev också mycket förtjust i lyriken jag fann och mer isländsk lyrik vill jag läsa om det finns mer översatt till ett för mig mer begripligt språk. Slutligen kommer jag att leta mer aktivt efter facklitteratur om jämställdhet och feminismens historia på Island. De har haft ett stort framgångsrikt feministiskt parti på ön, men jag har inte funnit något att läsa om Kvennalistinn på svenska eller engelska. Kanske har jag inte letat ordentligt?

Feminister från Island

Vilborg Dagbjartsdóttir

Read Full Post »

Sigurðardóttir, Steinunn; Hjärttrakten; 1995

I min jakt på kvinnolitteratur från Island sprang jag på Hjärttrakten av en slump på ett antikvariat (boken stod bredvid deckarförfattaren Yrsa Sigurðardóttir). En spännande roadtrip med tre levande kvinnor och en död genom det isländska samhället, det lät som en intressant bok!

Harpa fick barn tidigt och hennes numera fjortonåriga dotter Edda har hamnat snett och Harpa finner inget annat råd än att åka från Reykjavik och åka västerut där hon har sina rötter. Med på turen är Herður, Harpas bästa vän och berömd flöjtist. Även Harpas döda mor finns med under turen och samtalar med sin dotter. Karaktärernas historier nystas upp och vi får så småningom en bild av vad som hänt och vilka personerna är. Samtidigt får vi en guidad tur genom ett fantastiskt vackert isländskt landskap.

Jag fastnade inte riktigt för den här boken. Visst var det en spännande historia och intressanta karaktärer, men jag tyckte först och främst att huvudpersonen Harpa var tämligen osympatisk. Det är möjligt att hennes sett att se på sin missbrukande dotter är realistisk, men jag tyckte ändå att det fanns något ogillande där som störde mig. Sedan kom jag aldrig riktigt in i boken, började slavläsa och insåg sedan att jag missat viktiga saker. Det är främst mitt eget fel, men boken var aldrig så fängslande att jag ville läsa mer noggrant. Dock är det en fantastisk skildring av island med massa härlig isländsk mystik och det är inte omöjligt att jag läser något mer av Steinunn Sigurðardóttir.

På Dagens bok hyllas boken.

Read Full Post »

Norden-utmaning: Danmark

Jag har läst fem böcker, varav en skönlitterär, två lyrik och två självbiografier. Två av dem läste jag på danska; Maria Marcus biografi som jag köpte i Köpenhamn i somras och Nørgaards Volmer, som var en omläsning.

Vilka böcker?

Suzanne Brøgger: Tone
Pia Juul: Radioteatern
Maria Marcus: Min egen rødstrømpe-ABC
Lise Nørgaard: Volmer
Lise Nørgaard: Bara en flicka

Sammanfattning läsupplevelse Danmark

Jag återupptog bekantskapen med min älsklingsförfattare Lise Nørgaard och jag blev inte besviken. Det var fantastiskt att läsa hennes självbiografi. Sedan läste jag lyrik av dels Brøgger, en person jag läst annat från och dels Pia Juul, från Den danske akademi. Jag tyckte bäst om Brøgger. Jag var inte besviken på den bok jag fick i handen när jag bad om feministisk litteratur i en bokhandel i Köpenhamn. Maria Marcus ABC-bok var mycket intressant.

Vad har jag lärt mig om kvinnor i Danmark?

Genom Nørgaard har jag fått lära mig mycket om den danska överklassen på 20- och 30-talen. Visst motstånd mot klassamhället kom från vänster, unga män som ville blivit kommunister, men det var färre kvinnor som sa ifrån. Lise Nørgaard var en som gjorde det. Jag inser att det blev visst fokus på den andra vågens feminism, men jag är också glad att jag läste modern lyrik. Dessutom har Brøgger och Marcus en annan bakgrund än Nørgaard och är ganska mycket yngre.

Vad har jag läst tidigare?

Hanne-Vibeke Holst är en dansk favorit. Jag har läst hennes serie om journalisten Therese Skårup och den politiska om bland annat Charlotte Damgaard. Genom Holst har jag fått insikt i den mer moderna danska feminismen. Jag är även läst Suzanne Brøgger förut och då hennes mest kända verk, Creme Fraiche och Fräls oss ifrån kärleken. Jag har också läst om kvinnorna som hörde till Skagenmålarna. Nu har det kommit en film om makarna Krøyer, vilken jag ser fram emot att se.

Hur ska jag gå vidare?

Jag har köpt Holst senaste på danska, Undskyldningen, men inte orkat ta itu med den inom ramen för det här projektet (jag måste ju bli klar någon gång!). Sedan har jag minst två Nørgaard på min att-läsa-lista, två omläsning och en som jag inte läst tidigare. Den sista köpte jag i Köpenhamn för läsning 1997.

Feminister från Danmark

Suzanne Brøgger

Hanne-Vibeke Holst

Lise Nørgaard

Read Full Post »

Veckans feminist: Lise Nørgaard

Kort fakta

Född 1917 i Roskilde, Danmark
Skrev manuset till TV-serien Matador
Romandebuterade 1970 med den delvis självbiografiska Volmer

Lise Nørgaards feministiska gärning

Nørgaard är uppvuxen i en borgerlig familj i Roskilde och hennes första år har mycket stora likheter med det vi kan se i TV-serien Matador samt i hennes roman Volmer. Konventionerna var starka och hon var tvungen att göra som alla andra barn från överklassen, fast hennes mamma var en modern kvinna som var rik och hade en egen inkomst. Dock kom Lises pappa med tiden att ändra åsikt om kvinnan plats i samhället och tillslut föll mamman till föga och sålde sin butik och blev hemmafru. Detta kom att påverka Lise och hennes syster och de gjorde uppror på olika sätt mot sin far.

Unga Lise skickades till hushållsskola efter realen och det var där hon fick sitt stora feministiska uppvaknande. Det hon fick lära sig på skolan var till största delen trams och hon undrade länge varför. Sedan kom hon på att det måste vara en stor sammansvärjning mot kvinnor för att de skulle fortsätta att vara hemmafruar och hålla sig borta från arbetsmarknaden. Vilka andra skäl skulle det finnas för att lära flickor att de inte får använda elektriska hjälpmedel, såsom vispar och dammsugare fastän sådant stod till buds 1935?

När Nørgaard tillslut bestämde sig för att gå sin egen väg, väljer hon att bli journalist. Hon har bland annat jobbat på Berlingske Tiderne och haft en lång karriär. 1970 kom hon ut med sin första roman, Volmer, som är delvis ett porträtt av hennes egen barndom. Samma miljöer och karaktärer kan ses i Tv-serien Matador (Monopol på danska) som gjorde succé i hemlandet och även in Sverige.

Lise Nørgaard lever fortfarande.

Lise Nørgaard och jag

Jag älskade hennes bok Sommargästerna (jag ska läsa om den och recensera den!) och efter den var jag frälst. Jag lånade Volmer på biblioteket och kunde inte bestämma mig för vilken av böckerna som var bäst. Sedan har jag fått eller köpt allt av henne som finns på svenska, vilket inte är så mycket, men inga av böckerna har varit så bra som de två första. Jag fullkomligt älskar Matador, men det behöver jag kanske inte ens tillägga. Att läsa hennes självbiografi, Bara en flicka, var en fröjd. Den borde heta: Så blev jag feminist!

Böcker av Lise Nørgaard som jag läst och recenserat

Volmer 1970

Bara en flicka 1992

Read Full Post »

Nørgaard, Lise; Bara en flicka; 1992

Bara en flicka är Lise Nørgaards självbiografi. Här finns en stor portion Matador och en stor portion Volmer och den som inte hade det på känn innan förstår att en hel del av det hon skrivit om är självupplevt. Biografin spänner sig endast över hennes barndom och kritiken mot borgarklassens seder och bruk finns i texten och fanns hos henne redan som liten flicka.

Förutom roligt skildrade barndomsminnen är det en bok om hur hon blev feminist. Orsaken är hennes mamma. Modern Olga var rik och självständig och det var genom henne som fadern Hans kunde bli en framgångsrik grosshandlare. Trots att de var gifta hade Olga kvar sin affär och hon jobbade heltid. Hennes syster tog hand om hemmet och barnen. Hans skulle dock med tiden byta åsikt i frågan om vad kvinnor gör bäst nytta och tyckte att Olga skulle sluta jobba. Barnen blev otroligt förvånade den dagen hon föll för trycket. Hon hatade egentligen livet med de andra hemmafruarna, men tillslut valde hon ändå den vägen. Lise kunde aldrig glömma det.

Rolig på ett nørgaardskt sätt och jag är glad att jag läste den, men nu räcker det nog på ett tag att läsa om familjerna i Matador. Karaktärerna från den serien har dock framställts i en något annorlunda tappning varje gång.

Read Full Post »

Norden-utmaning: Norge

Jag har läst fem böcker, varav två (egentligen tre, eftersom en var svensk) på originalspråk. Tre romaner, en politisk handbok och en biografi. Jag har inte läst någon lyrik från Norge och det har jag kvar.

Vilka böcker?

Anne Holt: Blind gudinne
Amalie Skram: Constance Ring
Berit Ås: De fem härskarteknikerna
Berit Ås/Ami Lönnrot: Förbannad är jag ganska ofta
Torgborg Nederaas: Av måneskinn gror det ingenting

Sammanfattning läsupplevelse Norge

Jag läste ut en bok jag borde läst 1997 då det var min kurslitteratur, men bättre sent än aldrig. Blind Gudinne var den enda boken jag hade oläst av Anne Holts deckare om Hanne Wilhelmsen. Jag stiftade bekantskap med Berit Ås, vilket var spännande i och med att jag kan härskarteknikerna på mina fem fingrar, men inte visste så mycket om kvinnan bakom. Två tidigare feministiska böcker har jag också läst. Skram om äktenskapsfrågan och Nederaas om abort var mycket spännande ur ett kvinnohistoriskt perspektiv.

Vad har jag lärt mig om kvinnor i Norge?

Jag har lärt mig mycket kvinnohistoria i och med att jag läst äldre kvinnorättskämpar. Jag hade en liten bild om hur det såg ut i Norge i början av 1900-talet när jag har läst om Elise Ottesen-Jenssen och fick lite av den bilden bekräftat. Det var mycket spännande att läsa ytterligare ett inlägg i sedlighetsdebatten, Skrams Constance Ring. Det var också otroligt spännande och lärorikt att läsa Berit Ås egen berättelse om hennes politiska karriär. Extra intressant var den biografin eftersom det var ett samtal mellan Ami Lönnroth, som är svensk, och Ås. På så sätt blev det lite jämförelse länderna emellan.

Vad har jag läst tidigare?

Cora Sandels Alberte-svit ger en liten del av norsk kvinnohistoria och Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter är ett gediget verk om norsk medeltid. Ibsen och Bjørnsson är män, men skulle kunna betecknas som feminister i den tidens Norge. Jag har recenserat ett verk av dem var. Av nyare litteratur som är feministisk har jag läst Anne Holt.

Hur ska jag gå vidare?

Jag vill först och främst hålla lite koll på nyare litteratur och läsa fler norska feminister än Anne Holt. Jag vill också titta mer på norsk feministisk lyrik om sådan finns. Sedan är förra sekelskiftets sedlighetsdebatt mycket intressant och det skulle vara kul att läsa mer av äldre norsk samhällskritisk litteratur.

Feminister från Norge

Elise Ottesen-Jensen

Berit Ås

Read Full Post »

Skram, Amalie; Constance Ring; 1885

I Norge och Sverige pågick vid förra sekelskiftet en debatt om sex och moral, den så kallade sedlighetsdebatten. Kända författare såsom Ibsen, Bjørnsson, Strindberg och Ottesen Jenssen hade alla åsikter i frågan. Constance Ring är ett inlägg i debatten och den handlar om en kvinna som sitter fast i ett dåligt äktenskap med en man som är otrogen. Hon kommer senare att upptäcka att flera män än han har kvinnor vid sidan om, något som hon inte kan acceptera.

Jag tyckte att boken kändes som en lång politisk pamflett, trots att det är en skönlitterär bok när nästan ingenting händer. Det är mycket skit och elände med äktenskapet och alla män är bedragare. Hade boken varit skriven i dag för att skildra hur det var förr, hade det blivit löjligt. Nu är det en gammal bok och Skram själv har upplevt skilsmässa och hur det påverkade kvinnors ställning, mer än mäns.  Därför kan boken ses som ett klassisk historiskt verk som säger något om hur det var då. På det sättet var det en intressant bok. Som roman betraktat så var den seg och tråkig och som läsare fick jag inget som helst förtroende för huvudpersonen.

Read Full Post »