Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tredje vågens feminister’

Det löser sig jämtSara Dahlin och Johanna Lauri har gett ut en liten skrift om föräldraledighet och jämställdhet i vardagen. De har byggt boken på intervjuer med par som anser sig vara jämställda och de har fått prata om vilka problem de har stött på. Syftet, förutom att vara en handbok, är att få fram ett argument för ytterligare styrning i föräldraförsäkringen. Mycket behjärtansvärt, men jag tycker inte att författarna tillför något nytt.

Boken är egentligen en handbok i hur man ska kunna leva ett mer jämställt liv och där finns en hel del bra tips. Jag tycker lite att man måste välja, en debattbok för ökad individualisering i föräldraförsäkringen eller en praktisk handbok. Som handbok är den lite tunn.

Som debattbok håller den inte. Alla tips, råd och reflektioner är gammal skåpmat. Eller så är det bara jag som är så insyltad i politiken och har diskuterat frågan varje dag de senaste 15 åren. Men så många fler än redan insatta kommer nog tyvärr inte att nås av denna skrift så skulle de ha velat påverka på allvar så hade de kommit med något som vi inte hört förut. Vad jag har förstått så går det med statistik att sticka hål på myten att barn skulle lämnas på dagis eller till en estnisk barnflicka vid nio månaders ålder om vi individualiserade föräldraförsäkringen imorgon. Det ska också mer eller mindre gå att bevisa att det inte är ekonomin som styr, vilket gör jämställdhetsbonusen onödig. Det skulle vara något att skriva om! Och det skulle vara riktigt intressant att få läsa en bok byggd på djupintervjuer där jämställda par som inte delar förklarar varför.

Annonser

Read Full Post »

Bübins ungeMare Kandre var endast 25 år gammal när hon gav ut Bübins unge. Boken handlar om en flickas väg in i vuxenlivet och boken är mer poetisk än deskriptiv. Det är inte själva handlingen som är det väsentliga, utan språket, som det står i efterordet till boken (av Aase Berg).

Huvudpersonen, Kindchen, bor med Onkel och Bübin i ett hus med en igenvuxen gård. En dag kommer ungen och Onkel och Bübin reser iväg. Då början en kamp på liv och död och för att Kindchen ska överleva måste ungen offras. Ungen är symbolisk liksom den igenvuxna trädgården, den enorma hettan och den ständiga hungern. Kandre fångar tonårsångesten i gastkramande kamp på liv och död.

Det är ett fantastiskt språk i boken. Det är symboliskt och ibland så till den grad att det blir obegripligt. Det är ändå inte svårt att förstå sammanhanget. Boken är kort, men händelsen går enormt långsamt framåt och därför känns det konstigt att det går fort att läsa den. Jag kan inte säga att jag älskar boken och inte heller att jag ogillar den. Den var otroligt stark och jag kan konstatera att den förtjänar sin plats i den feministiska litteraturkanonen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Elo ViidingI Estland är Elo Viiding (född 1974) ansedd som en feministisk poet och hon har beskrivit att hon är för kvinnors rättigheter, men har som så många andra i Baltikum, ett komplicerat förhållande till feminismen. I hennes dikt Mother’s day visar sig feminismen extra framträdande. Du kan läsa dikten i sin helhet här men sammanfattningsvis kan jag säga att den är skriven med en stor portion ironi och den skildrar ett samhälle där det ibland tas för givet att alla familjer i allmänhet och kvinnor i synnerhet är stöpta efter samma mall:

On Mothers’ Day every child should sing
and give its mother flowers and prime ministers think
that every mother wants to be honoured
and all prime ministers dream
that all women who aren’t mothers
will feel simply feel rotten
more rotten than ever before
so the government gives mothers
special advantages
and passes a law on parental salaries

(…)

the prime minister thinks
that every mother has a heart of gold
on a chain around her neck
that every mother has read child psychology
that every mother is well acquainted with gender release and with the child’s father
that every mother lives in a centrally-heated flat with hot and cold running water
that every mother is a Hansa Bank customer and dreams of obtaining a loan

(…)

Det är en lång dikt och läs hela, den är fantastisk!

I övrigt känns hennes dikter, de som finns översatta på nätet, som moderna och många handlar om Estland, vardagslivet och kvinnor. Enligt Anneli Mihkelev som har skrivit den här artikeln om Viiding så skriver hon inte typsikt kvinnligt och hon har själv en önskan att röra sig över könsrollsgränserna. Därför är hon inte en typisk kvinnoförfattare (vad det nu egentligen är).

Jag tyckte mycket om hennes dikter och jag vet att det finns en bok av henne på biblioteket översatt till svenska och kommer att låna den inom kort. Annars finns det en del att botanisera bland på nätet och det är jag glad för att jag har gjort.

Läs dikter översatta till svenska, engelska och tyska här.

Read Full Post »

Oväntat besök på Star StreetJag var inte helt säker på att jag skulle recensera den här boken av Marian Keyes. Hon är feminist och skriver om kvinnor i en postfeminsitisk värld. Boken om människorna på Star Street har inte ett tydligt kvinnotema till en början (de första 400 sidorna), men efter att ha läst hela så får boken en plats i Feministbiblioteket.

Vi får följa massor av personer som bor på Star Street i Dublin, men mest centrala är historierna om Maevy och Matt som har ett rätt så tråkigt äktenskap och där man tidigt förstår att det är något hemskt som ligger och gror under ytan. Katie och hennes relation med den mycket rikare Conall samt Lydia, den otrevliga taxichauffören är också viktiga i boken. Det som är feministiskt med den här boken är Katies kompromisslösa förhållning till män som sviker henne. Den våldtäktshistoria som nystas upp i slutet av boken problematiserar omvärldens syn på trevliga killar som våldtar och är mycket träffande skriven.

Detta är inte den bästa bok jag har läst, eller den mest feministiskt träffande, men om du vill ha något lättläst och som faktiskt lämnar lite, om än pyttelite, eftertanke så kan du läsa den här. Den är på tok för lång och stundvis mycket ointressant, men den hade sina poänger. Jag håller för övrigt med Dagens bok om att berättartekniken, men någon form av spöke som ibland tilltalar läsaren direkt är direkt fånig och gör boken ännu sämre än den redan var. Jag gillar Keyes andra böcker betydligt mer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts

Read Full Post »

Kort fakta

Född 1977 i Enugu, Nigeria.
Tillhör minoriteten Igbofolket.
Debuterade som författare med Lila hibiskus 2003.

Chimamanda Ngozi Adichies feministiska gärning

Hon föddes i Enugu i Nigeria, men växte upp i universitetsstaden Nsukka. Hennes föräldrar tillhör Igbofolket och drabbades hårt av kriget i Biafra. Både Adichies morfar och farfar dog i kriget. Hon har skildrat detta bortglömda krig i boken En halv gul sol. Titeln syftar på Biafras flagga som delvis pryddes av en halv gul sol.

Hon har skrivit i hela sitt liv, i alla fall om man få tro hennes mamma. Detta berättar hon i SVT:s program Babel den 14 oktober 2012 (programmet finns tyvärr inte kvar på nätet). Hon började plugga på universitetet i Nsukka, University of Nigeria, och där var hon redaktör för en tidning som gavs ut av katolska medicinstudenter. Hon stannade i ett och ett halvt år och sedan flyttade hon till USA. Där tog en master i kreativt skrivande vid Johns Hopkins University.

2003 debuterade hon med boken Lila hibiskus och den har fått stor framgång runt om i världen. Det var dock med En halv gul sol som kom 2006 som hon fick sitt stora genombrott. Båda böckerna har fått många priser.

Adichie är en hängiven feminist och det pratade hon om i ovan nämnda Babel-avsnitt. Hon brinner för kvinnor och kvinnors rättigheter. Det märker du om du läser hennes böcker.

Chimamanda Ngozi Adichie och jag

Det är sällan jag hittar författare som jag verkligen vill läsa allt av. Slavenka Drakulic en är. Sofi Oksanen en annan. Nu kan jag även lägga till Chimamanda Ngozi Adichie till den listan. Efter Lila hibiskus är jag helt såld. Jag tycker också att det är roligt att jag och Adichie är födda samma år. Nu vi vi kanske inte purunga längre, men det är ändå ungt att vara en framgångsrik prisbelönt författare och blott 35 år. Och då pratar jag tyvärr inte om mig själv.

Böcker av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läst och recenserat

Lila hibiskus 2003

En halv gul sol 2006

Read Full Post »

Om du läser baksidan av Lila hibiskus så kan du få för dig att det är en fruktansvärd historia. Jag lät mig inte avskräckas då jag hade hört mycket gott om boken. Det är jag glad för.

Kimbili växer upp med en far som är auktoritär och slår sin familj. Han är mycket gudfruktig och hans kärlek till barnen tar sig brutala uttryck. I samhället kämpar han mot korruption och ger pengar till välgörenhet och det är många ser upp till honom. Kimbili och hennes bror Jaja får lite andrum en dag då fadern går med på att de ska få hälsa på hans syster och kusinerna. I den familjen finns det mindre pengar men mer skratt och syskonen lever upp. Brodern är den som mest anpassar sig till det nya livet och inte vill åka hem. De tvingas hem igen när pappan får veta att systern mot hans vilja har bjudit hem fadern att bo med dem. Han är inte kristen och barnen förbjuds att bo under samma tak som en hedning. Detta blir början på slutet.

Det är ingen upplyftande feelgood-roman, men det är en gripande historia om en flickas uppväxt i Nigeria. Det är också en berättelse om vad religiös fanatism kan leda till och hur en person kan vara en stor och omtyckt man samtidigt som han slår sin familj. Jag älskade boken och den var svår att lägga ifrån sig.

Läs mer: Adlibris, Bokus, GP, DN, Dagens bok

Read Full Post »

Jag läser om Fittstim-gänget idag i DN på nätet. Linda Skugge säger att hon inte ångrar något förutom att hon gick ut med att hon röstade ”blått”. Som alla vet är vi på den här sidan inga riktiga feminister. Nu är många av mina vänner feminister och jag vet att liberaler också kan stå på barrikaderna, men jag känner ändå lite igen mig. Det finns dem som blivit chockade när de fått höra att hon som driver den här bloggen är liberal och till och med dem som blivit skeptiska. Nu hör det lyckligtvis inte till vanligheterna, men det har hänt.

Skugge avsade sig feminist-stämpeln för ett antal år sedan och nu säger hon att hon bara var trött på att vara den ”fula feministflatan” och gjorde upp med ordet. Idag är hon mer feminist än någonsin och jag är glad över att hon erkänner det.

Hennes budskap till alla tjejer är fantastiskt: Se om ditt hus, annars kommer du att bli bitter när du fattar att alla andra gjorde det.

Linda Skugge har inte slutat vara min idol.

Read Full Post »

Older Posts »