Laretei, Käbi; Såsom i en översättning; 2004

Käbi Laretei levde sina första 18 år i Estland. 1940 flydde hon till Sverige med sin familj för att undgå deportering till Sibirien. Hon skulle inte återvända förrän 1988. I Sverige är Käbi Laretei känd som den berömda konsertpianist hon är, men som så många andra kvinnor är hon även känd för att hon varit gift med en känd man. Käbi var gift med Ingmar Bergman i tio år och de fick sonen Daniel.

I Såsom i en översättning skriver hon om sitt liv som pianist, som mamma, som hustru och som estlandssvensk. Boken börjar med hennes första resa till Estland efter att hon lämnat landet och hon gör den tillsammans med Daniel. Det är en stark skildring av känslan att återse sitt hemland, ett land som inte riktigt känns som sitt längre, fast alla talar ens språk. Hon berättar också om hur svårt det är att få sina böcker översatta till sitt eget modersmål, ett språk som faktiskt förändrats och inte är precis som hon minns det. I övrigt skriver hon livets händelser från olika synvinklar. Hennes förhållande med Ingmar verkar i ena stunden vara ett dödsdömt förhållande med en egoist och i andra sidan mycket kärleksfullt. Hon har också en kluven syn på hur hon har behandlat sina barn.

Jag tyckte mycket om att läsa den här självbiografin. Syftet var att lära mig mer om estniska kvinnor och det har jag fått veta lite om, men framförallt har jag fått veta med om Käbi Laretei och det var verkligen spännande. Bokens titel anspelar på Ingmar Bergmans film, Såsom i en spegel, och syftar på hela kärnan i boken som är språket. Att ha ett annat modersmål än folk runtomkring innebär att leva i en översättning.

Read Full Post »

Petri, Gunnar; Kära fröken Petri; 2012

En av de böcker som ingick i avskedsgåvan från Liberala Kvinnor var den här om Anna Petri, en känd litteraturrecensent och kulturpersonlighet från början av förra seklet. Författaren Gunnar Petri är hennes kusinbarnbarn.

Anna Petri föddes 1883 i Linköping. När hon var nio år gammal upptäcktes det att hon hade en ovanlig sjukdom som förlamade hennes ben och armar. Torts att hon fick möjlighet att träffa Sveriges bästa läkare kunde de inte hindra att sjukdomen tog över hennes kropp. Det stannade vid att hon kunde använda ena handen hjälpligt. Hon fick ingen möjlighet att gå i skolan, men hon lärde sig först av sin far och sedan själv och hon kom att bli en framstående kulturpersonlighet i Östergötland. Hon hade många kända kontakter. Ellen Key, Verner von Heidenstam och Karin Boye var några som ingick i hennes bekantskapskrets.

Det var intressant att läsa denna lilla bok om en person jag tidigare bara hade hört namnet på. Ett litet stycke kvinnohistoria från början av 1900-talet. Och en liten historia om en kvinna som lyckades bli framgångsrik på den tiden trots att hon var tvungen att leva ett liv i rullstol.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Atlantis, Corren

Read Full Post »

Österholm, Maria Margareta; Ett flicklaboratorium i valda delar; 2012

Boken är Österholms avhandling och den har getts ut på Rosenlarv förlag. Den har undertiteln Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005. Skeva flickor är flickor som inte riktigt passar in i den gängse könsnormen. De kanske väljer utanförskapet eller så kan de inte rå för att de inte är riktiga flickor. Österholm använder teoribegreppet ”skev” som skulle kunna sägas vara en hybrid eller översättning av ”queer”.

Österholm utgår från en rad författare som skrivit om skeva flickor; Monika Fagerholm, Mare Kandre, Berny Pålsson, Inger Edelfeldt och ett par till. Hon beskriver och analyserar hur flickor i deras romaner porträtteras och framställs. Denna laborering med flickskap kallas gurleskt, som är något av en mix av feminism, femininitet, äckel, gullighet och överdrift. Det är flickrummens rosa drömvärld, det är experimenterande med sexualiteten och det är psykisk ohälsa som i vissa fall leder till självmord.

Det var en ytterst intressant avhandling om ett ämne som inte är alltför stött och blött tidigare. Unga flickor ska passa in i en viss mall och det finns ofta mer förståelse för manliga barndomsskildringar av lite udda karaktär än för kvinnliga. Österholm resonerar i inledningen om hur ”anorexiaromanen” alltid bemöttes med stor skepsis och uttalanden som ”inte ännu en bok om flickors kroppar”. I hennes avhandling för de en plats och de lyfts upp till synlighet.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Stadsbesök v 5: Mumbai

Jag skulle redan i tisdags hänga med till Mumbai, enligt O:s litterära resa, men jag blev dålig på kvällen och orkade inte så mycket som jag önskade. Igår gick jag till jobbet för att vara med på ett viktigt möte, men gick hem när jag inte stod ut längre och det inte skulle vara mitt i sonens vila eller mellis. Idag är jag hemma från jobbet och januaris  tredje sjukdag (ej i rad) är ett faktum. När ska jag få bli frisk? Hur som helst. Jag passar på att lite på efterkälken följa med på en litterär resa till Mumbai.

Mumbai är det nya namnet på Bombay om det är någon som har missat det.

Jag har läst två böcker och sett en film där Mumbai förekommer.

Den första är Vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup. Jag tyckte verkligen mycket om den boken om killen från en enkel bakgrund som råkar vinna en miljard rupier i ett frågeprogram. Varje kapitel är en fråga och varför han kunde svara på just den frågan. Kapitlen är inte i kronologisk ordning men så småningom växer ett samband fram. Jag blev så oerhört besviken när jag såg succéfilmen Slumdog millionaire som bygger på boken. Så amerikaniserad och dessutom – två tjejer blev en. Varför kunde han inte ha fått behålla sin barndomsvän som senare blev advokat och få förälska sig i den unga prostituerade som han senare köper loss? I amerikanska filmer finns det inte så ofta plats för vänskap mellan två av olika kön och det är verkligen synd.

Jag har också läst Kvinnor på ett tåg som delvis utspelar sig i Mumbai. Verkligen bara delvis, men ändå. Jag tyckte mycket om boken som handlar om Akhila som inte ”blir gift” och slutligen vägrar att leva på sina syskon och skaffar ett eget boende. De tycker att hon är helt knäpp, men sanningen är den att hon skulle blivit helt knäpp av att bo kvar hos sin lillasyster.

Karin Alfredssons bok Den sjätte gudinnan utspelar sig i Indien, men såvitt jag kommer ihåg inte alls i Mumbai.

Read Full Post »

Bokbloggsjerka v 3 – Nya författare

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Eftersom jag är intresserad av att läsa om kvinnor i olika delar av världen går jag ofta på namnet. Låter det som att det kommer från ett land jag normalt inte läser så mycket ifrån, blir jag intresserad. Sedan läser jag baksidestexten. I annat fall kan det handla om rekommendationer, recensioner eller att jag ser att det är många som pratar om hen i sociala medier och i tidningar.

Read Full Post »

Hugo och mamma goes stadsbibblan igen

Idag skulle maken jobba och jag tänkte att Hugos sovtid skulle kunna tajmas in så att jag kunde botanisera bland baltisk litteratur på Stadsbiblioteket. Det nya är nu att man inte kommer åt böckerna i magasin till min stora förfäran, men jag hittade flera böcker jag ville ha i alla fall. Till en början fick jag veta att skönlitteratur kan finnas på fler ställen. De som inte får plats där nere finns uppe med denna fina utsikt:

Hugo skötte sig fint. Han vaknade inne på biografierna, men han höll sig tyst och tittade bara nyfiket omkring sig till min stora glädje och förvåning.

De här böckerna lånade jag. Två nobelpristagare (poeter), två böcker från Estland (om man räknar Käbi Laretei), två från Litauen och två från Lettland. Detta ska bli spännande!

Read Full Post »

Idag kan ni finna citat från mig i Sydsvenskan!

Jag skrev tidigare i år om att jag fått äran att nominera de enligt mig tre bästa svenska deckare. Dessa nominerade jag:

1. Den skrattande polisen av Sjöwall/Wahlöö
2. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
3. En annan tid ett annat liv av Leif GW Persson

Såhär såg Sydsvenskans lista ut (jag gissar att nummer ett avslöjas imorgon):

20. ”Som man ropar” av Stieg Trenter, 1944.

19. ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” av Håkan Nesser, 1998.

18. ”Brandbilen som försvann” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1967.

17. ”Luftslottet som sprängdes” av Stieg Larsson, 2007.

16. ”Kejsarens gamla kläder” av Frank Heller, 1918.

15. ”Dödsklockan” av Kerstin Ekman, 1963.

14. ”Solstorm” av Åsa Larsson, 2003.

13. ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld”, Leif GW Persson, 2002.

12. ”Mannen på balkongen” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1967.

11. ”Det slutna rummet” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1972.

10. ”Grisfesten” av Leif GW Persson, 1978.

9. ”Mördare utan ansikte” av Henning Mankell, 1991.

8. ”Tre sekunder” av Anders Roslund & Börge Hellström, 2009.

7. ”Den döende detektiven” av Leif GW Persson, 2010.

6. ”Män som hatar kvinnor” av Stieg Larsson, 2005.

5. ”Höstvind och djupa vatten” av H-K Rönblom, 1955.

4. ”Den vedervärdige mannen från Säffle” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1971.

3. ”Roseanna” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1965.

2. ”Den skrattande polisen” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1968.

Läs hela artikeln här. Eftersom den boken jag rankade Den skrattande polisen högst och den kom tvåa fick jag uttala mig i tidningen. Jag säger bland annat att boken är verklighetstrogen och bra i sin enkelhet, utan stora konspirationer som går långt tillbaks i tiden. Det är roligt att se att det är att fler tycker som jag. Lite förvånad är jag att mina andra två böcker inte alls kom med på lista, men en av dem kan ju faktiskt vara nummer ett. Fortsättning följer med andra ord.

Här är en skärmdump från artikeln:

Read Full Post »

Jag har vunnit en bokbloggtävling!

Sedan den första december har jag deltagit i bokbloggen Fiktiviteters julkalender. Jag hade tänkt att blogga om mitt deltagande där, men det blev aldrig av. Jag hade så fullt sjå med min egen kalender. Hur som helst så var den kalendern även en tävling där utlottning av ett bokpaket utlovades om man svarade på tio eller fler inlägg.  Det var inte priset som lockade eftersom jag är en person som aldrig vinner några tävlingar, utan jag såg det mer som en chans om att få lära känna fler bokbloggare.

Döm om min förvåning när det annonseras ut att jag har vunnit! Tack Fiktiviteter/Helena för det! Och tack Fru Fortuna!

Här är frågorna jag svarade på och mina svar:

1. Vilken är din favoritbok av din favoritförfattare? Om du måste välja alltså…

Svar: Mycket svår fråga, men jag svarar Balkan Express och Slavenka Drakulic.

3. Vad läser du för annat än den litterära kvalitetens skull?

Svar: Harry Potter och chick lit för mig. Och så lite Mari Jungstedt och andra nordiska deckare.

4. Vilken litterär form har du svårt för och har den överraskat dig positivt någon gång?

Svar: Jag har svårt för Fantasy, men har läst Harry Potter och älskat det!

6. Hur får du tag i dina böcker? Köper? Lånar? Tigger? Stjäl?

Svar: Jag köper. Tyvärr alldeles för mycket. Har på sistone börjat låna en del obskyra böcker, men det mesta köper jag.

7. Vilken är din relation till konst?

Svar: Jag älskar konst! Men det ska vara viss specifik sådan. Det som är semimodernt skulle man kanske kunna säga. Helst expressionism och popkonst. Jag kan bli knäpp på riktigt moderna installationer och så annars är besöker moderna museer något jag gärna gör. Renässansen är något min man har fastnat för och som jag brukar definiera som tjocka barn och äcklig mat. Inget för mig med andra ord  🙂

8. Hur många bokhyllor äger du?

Svar: Sex som står framme och tre i källaren. De åkte ner för att få plats med barnet. Hoppas kunna flytta snart så de kan komma fram igen!

9. Vilken författare dominerar din bokhylla?

(Fiktiviteter skriver att hennes domineras bland andra av Maria Lang.)

Svar: Jag önskar du vore min granne så jag kunde låna alla Mara Lang 🙂

Min bokhylla är även min mans och där finns mycket Steven King, PC Jersild och Sven DeBlanc. Av de böcker som är gemensamma finns flera Vilhelm Moberg, Per-Anders Fogelström och Kerstin Ekman. Bland mina egna är det Hanne-Vibeke Holst, Marlilyn French Slavenka Drakulic och Doris Lessing som finns många av. Anne Holts deckare har jag bestämt mig för att skänks, men de ligger fortfarande kvar i källaren, likaså Marian Keyes.

11. Minns ni något av barndomens läsning?

Svar: Jag minns att jag älskade alla böcker av Michelle Magorian och jag minns att jag tyckte väldigt illa om Hugo och Josefin av Maria Gripe. Skulle jag lägga ner mycket mer tanketid skulle jag säkert komma på mer, för jag brukar ha gott minne. Just det, Ole Lund Kirkegaard var också en favorit.

13. Vilken är din favoritkatt?

Svar: Jag är inte så förtjust i katter (slå mig inte! 🙂 ), men jag tyckte mycket om T S Eliots De galna katternas bok.

14. Var sitter du helst och läser?

Svar: Jag ligger helst i min säng. Kan gå och lägga mig supertidigt för att få ligga där länge och läsa. Dagtid läser jag nästan varsomhelst.

15. Vilken författare och vilka böcker kommer du tillbaka till?

Svar: Jag kommer tillbaka till Slavenka Drakulic och Lise Nörgaards böcker. Den första för att hon skriver helt fantastiskt gripande skildringar av livet i Östeuropa och på Balkan och den andra för att hon är så otroligt rolig (och dessutom feminist!).

17. Vilken är din favorittitel?

Svar: Jag såg att någon nämnt Torka aldrig tårar utan handlar som är en briljant titel, men min absoluta favorit är Krönika om ett förebådat dödsfall av Gabriel Macias Marquez. Fantastisk titel på en fantastisk bok! Dessutom är första meningen något av det bästa jag läst.

Jag kommer såklart att berätta vad det är för innehåll i bokpaketet jag vunnit. Spännande!

Read Full Post »

Lucka 23: Handla feministisk litteratur på Waterstone i London

Bakgrund

Idag skulle jag skriva om den fantastiska bokhandeln Barnes and Noble i Georgetown i Washington DC, men jag upptäckte till min förfäran att den har stängt. Trist men sant. Dagens feministiska resmål blir istället Waterstones feministiska avdelning. Waterstone Piccadilly är Europas störta bokaffär och det finns gott om kvinnolitteratur på deras hyllor. Den är en fantastisk affär, även om man är ute efter andra böcker. Det är alltid roligt att se vad som är nytt på i Storbritannien och den engelskspråkiga världen när det kommer till feministisk litteratur och därför är ett bokhandelsbesök ett måste på alla resor dit.

Resmålet

London är en fantastisk stad med mycket kultur och shopping. Så mycket mer behöver kanske inte sägas. De flesta som läser den här bloggen har nog varit där.

Ta dig dit

Den stora Waterstone ligger på Piccadilly, mycket nära Piccadilly Circus. Flyg till London går att få för en billig penning om man är ute i god tid.

London och jag

Jag älskar London, men före förra året hade jag inte varit där på mycket länge. Jag och min man åkte dit med Hugo i min mage och vi lyckades göra ganska mycket trots lättare foglossning och illamående från min sida. Nu ska det definitivt inte dröja lika länge innan jag återvänder.

Här står jag på Waterstone och botaniserar bland den feministiska litteraturen. Maj 2011.

Read Full Post »

Lucka 14: Virgina Woolfs Monk’s House utanför Brighton, England

Bakgrund

Virginia Woolf är kanske en av väldens mest kända tidiga feminister. Hennes bok Ett eget rum, om att kvinnor som vill skriva behöver ett eget rum, är en fantastisk skrift som håller än idag. Virginia var gift med Leonard Woolf och tillsammans utgjorde de och deras hem Monk’s house basen för Bloomsburygruppen. Det var en samling kulturpersonligheter som motsatte sig det viktorianska och var drivande inom den brittiska modernismen. De hade även en liberal syn på sex, även över könsgränserna. Efter Virginias självmord 1941 bodde Leonard kvar fram till sin död 1969.

Resmålet

Virgina och Leonard Woolfs hus är idag ett museum. Stället drivs av National Trust, en organisation som verkar i England, Nordirland och Wales för att bevara och skydda kuster, landsbygd och byggnader. På deras hemsida kan du läsa mer om öppettider och vad det finns att se.

Ta dig dit

Huset till på landsbygden utanför Brighton. Du kan se en karta här.

Monk’s House och jag

Jag fick tips om detta resmål på Facebook av en av mina trognaste läsare. Jag skulle gärna åka dit!

Framsidan av Monk’s House.

Read Full Post »