Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Litteratur’

Såsom i en översättningKäbi Laretei levde sina första 18 år i Estland. 1940 flydde hon till Sverige med sin familj för att undgå deportering till Sibirien. Hon skulle inte återvända förrän 1988. I Sverige är Käbi Laretei känd som den berömda konsertpianist hon är, men som så många andra kvinnor är hon även känd för att hon varit gift med en känd man. Käbi var gift med Ingmar Bergman i tio år och de fick sonen Daniel.

I Såsom i en översättning skriver hon om sitt liv som pianist, som mamma, som hustru och som estlandssvensk. Boken börjar med hennes första resa till Estland efter att hon lämnat landet och hon gör den tillsammans med Daniel. Det är en stark skildring av känslan att återse sitt hemland, ett land som inte riktigt känns som sitt längre, fast alla talar ens språk. Hon berättar också om hur svårt det är att få sina böcker översatta till sitt eget modersmål, ett språk som faktiskt förändrats och inte är precis som hon minns det. I övrigt skriver hon livets händelser från olika synvinklar. Hennes förhållande med Ingmar verkar i ena stunden vara ett dödsdömt förhållande med en egoist och i andra sidan mycket kärleksfullt. Hon har också en kluven syn på hur hon har behandlat sina barn.

Jag tyckte mycket om att läsa den här självbiografin. Syftet var att lära mig mer om estniska kvinnor och det har jag fått veta lite om, men framförallt har jag fått veta med om Käbi Laretei och det var verkligen spännande. Bokens titel anspelar på Ingmar Bergmans film, Såsom i en spegel, och syftar på hela kärnan i boken som är språket. Att ha ett annat modersmål än folk runtomkring innebär att leva i en översättning.

Annonser

Read Full Post »

Kära fröken PetriEn av de böcker som ingick i avskedsgåvan från Liberala Kvinnor var den här om Anna Petri, en känd litteraturrecensent och kulturpersonlighet från början av förra seklet. Författaren Gunnar Petri är hennes kusinbarnbarn.

Anna Petri föddes 1883 i Linköping. När hon var nio år gammal upptäcktes det att hon hade en ovanlig sjukdom som förlamade hennes ben och armar. Torts att hon fick möjlighet att träffa Sveriges bästa läkare kunde de inte hindra att sjukdomen tog över hennes kropp. Det stannade vid att hon kunde använda ena handen hjälpligt. Hon fick ingen möjlighet att gå i skolan, men hon lärde sig först av sin far och sedan själv och hon kom att bli en framstående kulturpersonlighet i Östergötland. Hon hade många kända kontakter. Ellen Key, Verner von Heidenstam och Karin Boye var några som ingick i hennes bekantskapskrets.

Det var intressant att läsa denna lilla bok om en person jag tidigare bara hade hört namnet på. Ett litet stycke kvinnohistoria från början av 1900-talet. Och en liten historia om en kvinna som lyckades bli framgångsrik på den tiden trots att hon var tvungen att leva ett liv i rullstol.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Atlantis, Corren

Read Full Post »

Ett flicklaboratorium i valda delarBoken är Österholms avhandling och den har getts ut på Rosenlarv förlag. Den har undertiteln Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005. Skeva flickor är flickor som inte riktigt passar in i den gängse könsnormen. De kanske väljer utanförskapet eller så kan de inte rå för att de inte är riktiga flickor. Österholm använder teoribegreppet ”skev” som skulle kunna sägas vara en hybrid eller översättning av ”queer”.

Österholm utgår från en rad författare som skrivit om skeva flickor; Monika Fagerholm, Mare Kandre, Berny Pålsson, Inger Edelfeldt och ett par till. Hon beskriver och analyserar hur flickor i deras romaner porträtteras och framställs. Denna laborering med flickskap kallas gurleskt, som är något av en mix av feminism, femininitet, äckel, gullighet och överdrift. Det är flickrummens rosa drömvärld, det är experimenterande med sexualiteten och det är psykisk ohälsa som i vissa fall leder till självmord.

Det var en ytterst intressant avhandling om ett ämne som inte är alltför stött och blött tidigare. Unga flickor ska passa in i en viss mall och det finns ofta mer förståelse för manliga barndomsskildringar av lite udda karaktär än för kvinnliga. Österholm resonerar i inledningen om hur ”anorexiaromanen” alltid bemöttes med stor skepsis och uttalanden som ”inte ännu en bok om flickors kroppar”. I hennes avhandling för de en plats och de lyfts upp till synlighet.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Read Full Post »

Jag skulle redan i tisdags hänga med till Mumbai, enligt O:s litterära resa, men jag blev dålig på kvällen och orkade inte så mycket som jag önskade. Igår gick jag till jobbet för att vara med på ett viktigt möte, men gick hem när jag inte stod ut längre och det inte skulle vara mitt i sonens vila eller mellis. Idag är jag hemma från jobbet och januaris  tredje sjukdag (ej i rad) är ett faktum. När ska jag få bli frisk? Hur som helst. Jag passar på att lite på efterkälken följa med på en litterär resa till Mumbai.

Mumbai är det nya namnet på Bombay om det är någon som har missat det.

Jag har läst två böcker och sett en film där Mumbai förekommer.

Den första är Vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup. Jag tyckte verkligen mycket om den boken om killen från en enkel bakgrund som råkar vinna en miljard rupier i ett frågeprogram. Varje kapitel är en fråga och varför han kunde svara på just den frågan. Kapitlen är inte i kronologisk ordning men så småningom växer ett samband fram. Jag blev så oerhört besviken när jag såg succéfilmen Slumdog millionaire som bygger på boken. Så amerikaniserad och dessutom – två tjejer blev en. Varför kunde han inte ha fått behålla sin barndomsvän som senare blev advokat och få förälska sig i den unga prostituerade som han senare köper loss? I amerikanska filmer finns det inte så ofta plats för vänskap mellan två av olika kön och det är verkligen synd.

Jag har också läst Kvinnor på ett tåg som delvis utspelar sig i Mumbai. Verkligen bara delvis, men ändå. Jag tyckte mycket om boken som handlar om Akhila som inte ”blir gift” och slutligen vägrar att leva på sina syskon och skaffar ett eget boende. De tycker att hon är helt knäpp, men sanningen är den att hon skulle blivit helt knäpp av att bo kvar hos sin lillasyster.

Karin Alfredssons bok Den sjätte gudinnan utspelar sig i Indien, men såvitt jag kommer ihåg inte alls i Mumbai.

Read Full Post »

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Eftersom jag är intresserad av att läsa om kvinnor i olika delar av världen går jag ofta på namnet. Låter det som att det kommer från ett land jag normalt inte läser så mycket ifrån, blir jag intresserad. Sedan läser jag baksidestexten. I annat fall kan det handla om rekommendationer, recensioner eller att jag ser att det är många som pratar om hen i sociala medier och i tidningar.

Read Full Post »

Idag skulle maken jobba och jag tänkte att Hugos sovtid skulle kunna tajmas in så att jag kunde botanisera bland baltisk litteratur på Stadsbiblioteket. Det nya är nu att man inte kommer åt böckerna i magasin till min stora förfäran, men jag hittade flera böcker jag ville ha i alla fall. Till en början fick jag veta att skönlitteratur kan finnas på fler ställen. De som inte får plats där nere finns uppe med denna fina utsikt:

Statsbiblioteket

Hugo på bibblan

Hugo skötte sig fint. Han vaknade inne på biografierna, men han höll sig tyst och tittade bara nyfiket omkring sig till min stora glädje och förvåning.

Böcker jag lånade

De här böckerna lånade jag. Två nobelpristagare (poeter), två böcker från Estland (om man räknar Käbi Laretei), två från Litauen och två från Lettland. Detta ska bli spännande!

Read Full Post »

Den skrattande polisenJag skrev tidigare i år om att jag fått äran att nominera de enligt mig tre bästa svenska deckare. Dessa nominerade jag:

1. Den skrattande polisen av Sjöwall/Wahlöö
2. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
3. En annan tid ett annat liv av Leif GW Persson

Såhär såg Sydsvenskans lista ut (jag gissar att nummer ett avslöjas imorgon):

20. ”Som man ropar” av Stieg Trenter, 1944.

19. ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” av Håkan Nesser, 1998.

18. ”Brandbilen som försvann” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1967.

17. ”Luftslottet som sprängdes” av Stieg Larsson, 2007.

16. ”Kejsarens gamla kläder” av Frank Heller, 1918.

15. ”Dödsklockan” av Kerstin Ekman, 1963.

14. ”Solstorm” av Åsa Larsson, 2003.

13. ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld”, Leif GW Persson, 2002.

12. ”Mannen på balkongen” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1967.

11. ”Det slutna rummet” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1972.

10. ”Grisfesten” av Leif GW Persson, 1978.

9. ”Mördare utan ansikte” av Henning Mankell, 1991.

8. ”Tre sekunder” av Anders Roslund & Börge Hellström, 2009.

7. ”Den döende detektiven” av Leif GW Persson, 2010.

6. ”Män som hatar kvinnor” av Stieg Larsson, 2005.

5. ”Höstvind och djupa vatten” av H-K Rönblom, 1955.

4. ”Den vedervärdige mannen från Säffle” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1971.

3. ”Roseanna” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1965.

2. ”Den skrattande polisen” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1968.

Läs hela artikeln här. Eftersom den boken jag rankade Den skrattande polisen högst och den kom tvåa fick jag uttala mig i tidningen. Jag säger bland annat att boken är verklighetstrogen och bra i sin enkelhet, utan stora konspirationer som går långt tillbaks i tiden. Det är roligt att se att det är att fler tycker som jag. Lite förvånad är jag att mina andra två böcker inte alls kom med på lista, men en av dem kan ju faktiskt vara nummer ett. Fortsättning följer med andra ord.

Här är en skärmdump från artikeln:

i

Read Full Post »

Older Posts »