Jag älskar Magasinet Neo, men jag är partisk, det är min mans tidning. Icke desto mindre är det en fantastiskt bra tidning. Senaste numret pryds av Jan Björklund och det är en riktigt bra intervju av honom i tidningen. men det är inte det som jag ska skriva om nu, utan om den recension som Linda Skugge skrivit. Jag har hyllat Skugge här på bloggen flera gånger och även om jag inte håller med henne om allt eller delar hennes feminism helt och hållet så har vi en sak gemensamt. Vi är feminister som röstar borgerligt. Det är inte alltid så populärt bland andra feminister och det fångar hon mycket bra i sin recension.
De böcker Skugge skriver om är Karolina Ramqvists Alltings början och Kristina Sandbergs Sörja för de sina. Jag har inte läst någon av böckerna (bara Sandbergs förra bok, del 1 i trilogin om Maj, Att föda ett barn). I båda böckerna antyds det att den socialistiska sidan är den goda och den borgerliga den onda. Ramqvists bok handlar om Saga som växer upp med en feministisk mor som lär henne allt. Hon har gott om pengar och bor på Söder. Skugge tycker att detta är lite av ett hån när huvudpersonen inte vill jobba samtidigt som hon är förbannad på det moderatstyrda Sveriges hårda klimat. Skugge har själv vuxit ut nära Malmvägen i Sollentuna och alltid jobbat hårt för att få råd att göra roliga saker. Men trots det är hon ond för att hon röstar fel. I Sandbergs bok blir huvudpersonen Maj tillsagd att hon måste rösta blått, men hon vill ju tänka efter. Såklart vill hon det,,men enligt Skugge ligger det en värdering i det om att hon fortfarande kan välja den goda sidan. Båda böckerna hyllas på de vänstervridna kultursidorna. Skugges slutsats är att solidariteten mot kvinnor gäller bara kvinnor som röstar rött.
Nu har jag inte läst böckerna och kan inte säga om Skugge har rätt eller fel i sin analys, men jag tycker ändå att det är intressant för jag har hört det så många gånger förut. Är man inte vänster så är man ingen riktig feminist. Som tur är har jag träffat många vänsterfeminister som är vettiga och inte tycker så, men fortfarande är det många som anser att feminister som kan tänka sig ett kapitalistiskt system inte är värda att kallas feminister.
Bra Linda Skugge, för att du uppmärksammar det!
En klassiker som man bör läsa. Vissa tycker att den är det bästa som kommit ut i den genren, andra att det bara är gapiga mediatjejer som vill hävda sig. Jag tycker att det är en bra bok som ger ett nytt perspektiv som på många sätt varit banbrytande för den feministiska debatten. Den får dock inte ses som en bok som gäller generellt i alla samanhang, det är trots alla författarnas egna berättelser och inget annat som beskrivs i boken. Läs den, skratta och tänkt efter.
Linda Skugges egen dagbok från 90-93. Den ska vara näst intill ocensurerad och det gör den otroligt kul att läsa. Skugge framställs inte som en kul och sympatisk person, istället känner man igen sig själv i många saker. En mycket bra bok för unga tjejer att se att dom inte är ensamma om att ha taskiga kompisar, bli utnyttjade av äldre killar, eller tycka att livet är rätt trist många gånger. Skugges slutsats av boken är dessutom otroligt viktig: Unga tjejer måste lära sig att stötta varandra mer, för som det ser ut idag är tjejer mer varandras rivaler snarare än varandras vänner. Tjejer skiljer sig mycket från killar i det avseendet…
Detta är krönikor från Expressen som handlar om Skugges egen vardag. Relativt korta och rappa texter om allt mellan himmel och jord som berör alla feminister. Krönikorna har retat upp många och det kan man förstå för Skugge är inte ute efter att vara snäll. Otroligt rolig och träffsäker.
En arg Linda Skugge skriver om sin vardag som krönikör och sin skräck för att föda vaginalt. Inte något av Skugges bästa, men helt klart läsvärd. Boken tar upp det jobbiga med att vara en offentlig person och hur det känns när folk kräver att man ska uppmärksamma just dem.
Hanna Lager, 36 år, Hammarby sjöstadsbo, Skaraborgare, liberal, feminist, mamma, IFK Göteborg-fan, resgalen, bokmal.
Feministbiblioteket 