Jelinek, Elfriede; Älskarinnorna; 1975

Elfriede Jelinek fick nobelpriset i litteratur 2004. Hon är feminist och Älskarinnorna sägs vara ett av hennes mer feministiska verk. Den ingår i Feministbibliotekets kanon.

Vi får följa Birgitte och Paula, två ganska vanliga österrikiska kvinnor. Deras drömmar och mål är näst intill identiska. De vill träffa kärleken, skaffa barn och få ett hem att rå om. För att få det behövs en man. Båda två lyckas hitta en man och få bröllop och barn, men bara en av dem får det liv hon drömt om.

Jelinek använder ett barnsligt språk och skriver med en stor portion ironi. Det ljuva livet som kvinnorna längtar efter är i själva verket att träffa en man som bestämmer över dem och som får dem att känna sig förminskade. Men för vissa går det ändå bra, men det är slumpen som avgör vilket öde en kvinna får, enligt författarens krassa slutsats. Det är ingen tvekan om att detta är en feministisk roman som starkt ifrågasätter samhällets normer. Jag funderade lite över titeln, som jag först inte tyckte passade, men sedan blev det klarare. Det är genom att alltid ställa upp på sex som kvinnor kan fånga män. De var goda älskarinnor för att så småningom kunna få den sociala trygghet som äktenskapet betydde. Manliga strukturer står i vägen för kvinnors lycka är bokens sensmoral. Träffsäkert och fantastiskt bra. Pinsamt nog översattes den inte förrän 2008, fyra år efter att Jelinek fick nobelpriset.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Brombergs, DN, SvD, Nobelprisprojektet

Read Full Post »

Jag har vunnit ett bokbloggslotteri igen!

Inte nog med att jag i julas vann Fiktiviteters utlottning bland de som kommenterat hennes julkalender, nu har jag dessutom vunnit en bok hos Nobelprisprojektet!

Josefin på Nobelprisprojektet har läst alla nobelpristagare på två år och nu är hon klar. Det var orsaken till utlottningen. Det är så otroligt imponerande det hon har gjort så härmed sänder Feministbiblioteket sina varmaste grattis!

Min vinst var Elias Canettis Den räddande tungan.

De andra böckerna man kunde tävla om var Elfriede Jelineks Älskarinnorna och François Mauriacs Ormboet. För den som tycker att det är märkligt att jag inte valde att vara med i utlottningen av Jeliniek kan jag säga att eftersom den är med i den feministiska litteraturkanonen har jag redan hunnit införskaffa den. I en av alla mina beställningar från Bokbörsen slank det en gång med en bok av Mauriac så Canetti var det självklara valet. Dessutom, för er som minns, har lagt lagt till att det går bra att läsa en novell när jag läser nobelpristagaren. Jag utnyttjade det i fallet Canetti och skäms lite över det eftersom novellen var drygt en sida lång och det inte kändes som att ha läst en nobelpristagare. Den räddande tungan får bli min gottgöring mot detta så att jag kan sova ordentligt på nätterna igen!

Tack Josefin på Nobelprisprojektet!

Read Full Post »

Feministisk litteraturkanon I: Europeisk skönlitteratur

De första tio böckerna i den feministiska kanonen är alla skönlitterära, som den stora majoriteten av alla i hela kanonen. Jag har samlat ihop alla där författaren kommer från Europa (jag inser att detta är en definitionsfråga, men sorteringen är verkligen inte det viktigaste här). De följer i kronologisk ordning. De som är länkade går till mina recensioner och de som saknar länk har jag inte läst.

1847 Jane Eyre – Charlotte Brontë (Storbritannien)

Alla systrarna Brontës liv och författarskap är intressanta, men boken om Jane Eyre är den bästa och den som fångar klass- och genusmotsättningarna tydligast. Det är en bok som har betytt och fortfarande betyder mycket för många kvinnor.

1923 Arbetsbiens kärlek – Alexandra Kollontaj (Sovjetunionen)

Alexandra Kollontaj var Sovjetunionens minister i Sverige 1930-45 och hon var god vän med de mer liberala kvinnorna i Fogelstagruppen. Kollontaj var feminist och var övertygad om att socialism var vägen till sann jämställdhet. Arbetsbiens kärlek betydde mycket för feminister, även senare på 70-talet.

1962 Den femte sanningen – Doris Lessing (Storbritannien/Rhodesia)

Doris Lessing är en värdig nobelpristagare i litteratur och även om hon själv inte förstår att Den femte sanningen blivit klassad som en feministisk bibel så har den påverkat många kvinnor både då och senare.

1975 Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen (Finland)

Märta Tikkanen hör till Finlands mest uppskattade feminister och hennes bok om kvinnan som hämnas på sin våldtäktsman har blivit en klassiker. Den kom ut i en tid då man inte talade om våldtäkt.

1975 Älskarinnorna – Elfride Jelinek (Österrike)

Elfride Jelinek är en fascinerande kvinna som inte kompromissar med sina ideal. Hemma i Österrike är hon både älskad och hatad. Hon fick ett stort erkännande i och med nobelpriset i litteratur 2004 och det har retat gallfeber på en och annan. Älskarinnorna är det verk där feminismen är som tydligast. Den tar upp abort i en tid då det inte var en möjlighet för vanliga kvinnor i Österrike.

1976 Vinterbarn – Dea Trier Mørch (Danmark)

Dea Trier Mørch var författare och konstnär och levde i ett känt danskt kollektiv. I hennes författarskap kommer hennes politiska åsikter fram och kvinnor, systerskapet och kollektivismen är viktiga ståndpunkter för henne. Vinterbarn var en viktig bok för feministerna i Norden på 70-talet.

1977 Egalias döttrar – Gerd Brantenberg (Norge)

Brantenbergs klassiska roman om landet Egalia där allt är tvärtom är en rolig bok som håller fortfarande. Det är alltid bra för alla att fundera över hur det skulle se ut om könsrollerna var ombytta och den har fått ett uppsving i och med att den har givits ut i nytryck mer än en gång de senaste åren.

1991 Förbjuden betraktelse – Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)

Nina Bouraoui är fransk författare men hennes far är algerier och hon har växt upp bland annat i Alger. Hennes debutroman Förbjuden betraktelse handlar om en ung muslims kvinnas uppror mot traditionen och familjen och den är oerhört gripande.

1995 Diva – Monika Fagerholm (Finland)

Monika Fagerholm har skrivit om unga flickor som är udda och ibland utanför. Hon har beskrivit tonåringens dilemman bättre än mångas andra. Diva är hennes bok med det starkaste porträttet av en tonårsflickas liv.

2008 Utrensning – Sofi Oksanen (Finland)

Många håller Utrensning för det bästa de läst på mycket länge. Kvinnohistoria från andra sidan Östersjön tillika andra sidan järnridån kommer att bli en klassiker som kommer att läsas av framtida generationer.

Imorgon presenterar jag fem böcker på temat lyrik och drama.

Read Full Post »

Stadsbesök v 44: Wien

Enligt O brukar göra stadsbesök och nu när det är Wien som står på programmet är jag givetvis på!

Jag har bott i Wien, vilket jag har skildrat till viss del här. Jag har skrivit om en av Österrikes mest kända feminister Elfride Jelinek. Hon bor i Wien och fick nobelpriset i litteratur 2004.

Pianolärarinnan av Jelinek utspelar sig i Wien. Den innehåller många stadsskildrningar, men den obehagliga stämningen i boken gjorde att det inte var just Wien-känslan som tog överhanden.

Barnboken Flyg ollonborre, flyg av Christine Nöstlinger utspelar sig i Wien under andra världskriget och jag fick den av min mamma på någon födelsedag. Jag läste den aldrig, men senare skulle jag läsa den på tyska eftersom den ingick i kurslitteraturen på tyska A på Göteborgs universitet. Jag har tänkt på den boken och att jag nog borde recensera den här.

Jag har läst barnboken om Sissi som utspelar sig delvis i Wien. Hon, som var gift med Franz Joseph, är en kunglighet som fascinerar mig.

Erica Jongs klassiker Rädd att flyga börjar med att huvudpersonen Isadora Wing är på väg till en psykosanalyskonferens i Wien. Men ungefär där slutar alla kopplingar till Wien i den boken.

Jag har sett filmen Tredje mannen och även gått en guidad tur i Wien i filmens fotspår. Det var lite läskigt att klättra omkring i kloakerna, men faktiskt riktigt roligt. Det var faktiskt så att jag gjorde denna tur med min familj utan att jag hade sett filmen. Men min bror som är filmfreak hade givetvis filmen hemma så att jag kunde se den i efterhand.

Jag har såklart även sett Bara en natt med två tågluffare som träffas i Wien. Jag kände då staden lite för väl för att inte störa mig på att de hann med att åka kors och tvärs över hela stan på bara en natt, som vi alla vet går fortare än man anar när man är lite kär.

Jag borde definitivt har många fler böcker på temat Wien och nu är det jag som går ut och söker!

Read Full Post »

Jelinek, Elfriede; Under morgonens bila; 2010 (1966-68)

Sofia Stenström har översatt de dikter från tiden 1966-69 nav Elfriede Jelinek som hon anser vara översättningsbara. När jag letade efter isländsk lyrik fann jag den här boken och slängde den i lånekorgen. Mitt intresse för lyrik har successivt kommit tillbaka (det var som störst när jag var 19-20 år i slutet av 90-talet).

Det är svårt att säga exakt vad det var som fångade mig i Jelineks dikter. Jag minns inte så många av dem i efterhand (jag läste dem för två veckor sedan). Det enda jag minns är just känslan. Jag kände mig glad och jag gillade vad jag läste. Det är vardagliga dikter om känslor, miljöer och situationer och or det är lätt att känna igen sig. I en och annan dikt lyser Jelineks feministiska idéer igenom. Den här svenska diktsamlingen är tunn, men det finns ändå en hel del att bläddra runt bland och läsa lite här och lite där. Precis så som jag gärna läser dikter.

Läs mer: Adlibris, Bokus, GP, SvD

Read Full Post »

Hugo och mamma goes stadsbibblan

Jag har en mammaledig vecka den här veckan. Det ärt lite annorlunda än sist, i mitten av mars. Nu är det mest att fara runt och se till att Hugo inte river stället. Dessutom blir han helt ogörlig om han inte får sova ordentligt. Bästa sättet att sova är att promenera. Idag förenade vi nytta med nöje och begav oss till stadsbiblioteket för att jag skulle få lite nya böcker till mitt Norden-projekt (man kan ju inte köpa allt). Jag är sällan på bibliotek och det kan låta konstigt för en virtuell bibliotekarie men det har två orsaker. 1 jag är urkass på att lämna tillbaka böcker när jag måste ta en omväg och 2 på riksdagsbiblioteket kan jag låna genom att beställa boken via internposten och återlämna på samma sätt.

Denna pampiga entré kunde vi inte nyttja eftersom Hugo fortfarande sitter i vagn. Bakvägen fick duga för oss.

Jag började i det underbara rummet med skönlitteratur. Tyvärr fanns inte den enda bok jag skulle ha här, Märta Tikkanens Män kan inte våldtas. Men den är beställd och då kommer den till Luma bibliotek här i Sjöstan så jag slipper göra om utflykten. Detta till en ringa kostnad av 20 kr.

Det är viktigt att vara tyst på bibliotek.

Lyrikrummet är det mest fantastiska på biblioteket. Det finns två små rum, en med gammal lyrik och en med modernare. Det är lågt till tak och ett litet skynke som kan dras för. Dessutom får vi njuta av denna lilla statyett föreställande Gunnar Ekelöf i rummet med modern lyrik. Här hittade jag inte bara vad jag sökte, som var en diktsamling där Vilborg Dagbjartsdóttir ingick, utan också Elfride Jelinek och en diktsamling av Ho Chi Minh (!).

När jag lämnat H, skönlitteratur, begav jag mig till O, samhällsvetenskap. På hyllorna ojha finner man kvinnohistoria och kvinnoforskning. Jag hittade inte vad jag sökte för Berit Ås lilla häfte om härskarteknikerna fanns hos bibliotekarien och boken ni ser bredvid var så oeftertraktad att den inte varit utlånad sedan 1990 och därför förvarades i magasin. Jag är glad att kunna bidra till att läsa böckerna ingen annan vill läsa. Boken heter Navaranaaq og andre och är en bok om de grönländska kvinnornas historia, skriven av Mâliâraq Vebæk. Hon var den första kvinnan att ge ut en bok på grönländska (den fanns tyvärr bara på grönländska i stadsbibliotekets magasin).

Nästa stopp vad avdelningarna G, litteraturvetenskap och L, biografier och det rummet såg mer ut som ett universitetsbibliotek. Jag hittade i alla fall vad jag sökte, Selma Lagerlöfs brev till Valborg Olander och Ami Lönnroth pratar med Berit Ås.

Jag känner mig nöjd och lånar mina fynd. Det bästa med bibliotek är att jag får utlopp för mina shoppingådra, samtidigt som det är gratis (eller nästan i alla fall, notan kommer gå på 20 kr när boken av Tikkanen kommer till Luma).

Jag och Hugo får ta hissen. Där görs det reklam för böcker och annat om olympiska spel. Jag valde att ignorera detta eftersom jag aldrig skulle orka bära hem alla böcker om jag fick gå lös på OS-böcker.

Nästa gång kanske jag får äran att använda denna fina väg upp till skönlitteraturen, men det kanske dröjer, för det bästa av allt är att jag får lämna tillbaka alla böcker på Luma här i sjöstan :).

UPPDATERAT

Min vän kommunikationsansvarig för Stockholms stadsbibliotek (som tyvärr inte hade möjlighet att träffa oss idag) upplyser mig om att det är 10 kr och inte 20 kr det kostar att reservera böcker. Så mycket bättre!

Read Full Post »

Veckans feminist: Elfride Jelinek

Kort fakta

Född 1946 i Mürzzuschlag i Steiermark, Österrike.
Medlem i Österrikes kommunistiska parti 1974-1991.
Fick nobelpriset i litteratur 2004.

Elfride Jelineks feministiska gärning

Elfride Jelinek föddes efter andra världskriget i Österrike och hennes far var tjeckisk jude. Han var kemist och undvek förintelsen genom att arbeta med strategiskt viktig industri. Hennes mamma var av rumänskt påbrå. Jelinek studerade teatervetenskap, konsthistoria och musik i Wien och hon är utbildad organist.

Jelinek har skrivit ett stort antal romaner, dikter och pjäser. Språket är mycket influerat av hennes musikaliska bakgrund.  Samhällskritiken är också hård i många av hennes verk. Hon var politiskt engagerad och medlem i Österrikes kommunistiska parti mellan 1974 och 1991. Hon blev även slagträ i valkampanjen 1995 då högerpopulistiska Jörg Haider och hans parti FPÖ, använde hennes verk som exempel på dålig konst och kultur. Efter valet 1999, då FPÖ kom in i regeringen, protesterade Jelinek med att förbjuda de statliga teatrarna att spela hennes pjäser. Ett förbud hon senare kom att upphäva.

Före 2004 var hon som författare knappast känd utanför den tyskspråkiga världen. Hon mottog nobelpriset i litteratur ”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”. Akademiledamoten Knut Ahnlund avgick i protest mot detta då han ansåg att hennes verk är pornografiska. Jelinek lider av ångest och social fobi och deltog därför inte på nobelfesten. Hon har sagt att hon är glad för priset, men förtvivlad för att hon blivit en känd person.

Hennes verk handlar inte sällan om sexualitet och då specifikt kvinnor sexualitet och den undertryckts. Människor med olika typer av störningar är inte heller ovanligt.  Boken Pianolärarinnan tar upp dessa ämnen i kombination och den har även filmats.

Elfride Jelinek och jag

Jag tyckte att det var jätteroligt att en feminist fick nobelpriset 2004. Jag blev lite fascinerad av denna märkliga kvinna som hade så stark ångest att hon inte kunde motta priset på nobelfesten. Jag köpte Pianolärarinnan, men de blev oläst ganska länge. När jag väl satte tänderna i den var omdömet att den var fantastiskt bra i 200 sidor. De sista 50 sista sidorna var helt urspårade, men kändes lite som att det var något som en märklig kvinna skulle kunna skriva. Med tanke på detta har jag inte läst något mer av henne.

Bok av Elfride Jelinek som jag läst och recenserat

Pianolärarinnan 1988

Read Full Post »

Jag har läst alla nobelpristagare på 2000-talet

Imorgon är det Nobeldagen och vad passar väl då bättre att skryta om att man har läst alla nobelpristagare sedan 1990? Eftersom jag förra året främst bloggade på Feministbrud så publicerade jag där mina upplevelser om 2000-talets nobelpristagare förra året. Jag tänkte plussa på med ett decennium varje år och vad jag läst i år kommer jag att presentera imorgon. Här kommer en repris på de reflektioner jag gjort över 2000-talets nobelpristagare i litteratur:

2010 Mario Vargas Llosa, Peru: Jag gillade hans bok Bockfesten och jag kommer definitivt att läsa mer av honom. Den stygga flickans rackartyg står på att-läsa-listan. Jag tyckte inte att hans kvinnoporträtt var så platta i Bockfesten, som många varnat mig för.

2009 Herta Müller, Rumänien: Jag föll pladask för det poetiska språket i Hjärtdjur. Så underbart vackert och samtidigt så krypande läskigt om Rumänien under kommunisttiden. Jag hade helst inte velat träffa mig självhar stått på att-läsa-listan sedan jag läste denna bok förra året.

2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike: Jag läste Allt är vind, eftersom det var den bok som det rekommenderades att börja med. Jag gillade den, men jag fick inte mersmak. Kanske läser jag något mer av Le Clezio senare.

2007 Doris Lessing, Storbritannien: Jag började med Den femte sanningen och tyckte att det var underbart att läsa en feministisk bibel som dessutom var skriven av en nobelpristagare. Jag var fast och har sedan dess läst alla böcker om Martha Quest, Det femte barnet samt Gräset Sjunger. Fler böcker står i bokhyllan i väntan på att bli lästa!

2006 Orhan Pamuk, Turkiet: Jag började med Pamuks självbiografi Istanbul. Den var lite seg i början, men sedan lossnade det. Jag läste även Snö som började bra, men sedan blev seg. Jag har några fler böcker i bokhyllan, men jag är inte säker på att jag läser något mer.

2005 Harold Pinter, Storbritannien: Det är svårt med dramatiker eftersom jag tycker att det är lite jobbigt att läsa pjäser. Pinters politiska åsikter gjorde att jag drog på det i det längsta att läsa honom. Jag har läst pjäsen Födelsedagsfesten och den var okej.

2004 Elfriede Jelinek, Österrike: Jag var spänd på denna märkliga kvinna och läste Pianolärarinnan. Den boken var fantastisk bra i 200 sidor och sedan spårade den ur. Jag har därför inte kommit mig för att läsa något mer av henne.

2003 J. M. Coetzee, Sydafrika : Här läste jag Onåd och det var en bok jag tyckte var bra. Det var ingen bok som lämnade några djupare spår och därför har jag inte heller försökt hitta något mer av Coetzee.

2002 Imre Kertész, Ungern: Jag läste, som alla andra, Mannen utan öde och det var en fantastiskt bra bok om koncentrationsläger under andra världskriget. Jag gillade stilen i boken och jag fastnade för den, trots att ämnet kändes lite uttjatat vid tiden då jag läste den (2003, tror jag det var). Jag har dock inte läst något mer av Kertész.

2001 V.S. Naipaul, Storbritannien: Jag läste Vid flodens krök som utspelar sig i ett icke namngivet land i Afrika. Jag tyckte inte om boken. Jag kommer dock att ge Naipaul en chans till på temat en bok från varje land, eftersom han är från Trinidad/Tobago och har skrivit en bok om det landet.

2000 Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina): Novellsamlingen När jag köpte ett spinnspö åt farfar var fylld med vackra naturskildringar från Kina, men det var då det enda som var bra med denna bok. Boken var bara en transportsträcka fram till att jag skulle skriva detta blogginlägg!

Jag kan lägga till med lite sorg att jag fortfarande inte läst någon nobelpristagare före de fick priset. Men det kommer förhoppningsvis!

Läs här min feministiska analys av årtusendets nobelpristagare.

Read Full Post »

Nobelpristagare på 2000-talet

Jag har läst alla nobelpristagare på 2000-talet. På min blogg redogör jag för vad jag tycker om var och en av dem.

Av elva pristagare var tre kvinnor på 2000-talet, Elfride Jelinek, Doris Lessing och Herta Müller. Två av dem kallar sig feminister, Jelinek och Lessing.

Jag älskade Hjärtdjur av Herta Müller och det är inte helt omöjligt att jag hittar någon bok av henne som platsar i Feministbiblioteket, för jag kommer att läsa mer av henne. Jag kan rekommendera Hjärtdjur, den är poetiskt skriven och samtidigt som miljöerna är vackra så finns det hela tiden känslan av att vara förföljd. Den utspelar sig i Rumänien och huvudpersonen är skuggad av säkerhetspolisen. Nästa bok på tur är Jag hade helst inte velat träffa mig själv.

Doris Lessing är min stora favorit. Jag har läst och recenserat både Den femte sanningen och böckerna om Martha Quest. Hon har även skrivit böcker som inte helt är feministbiblioteksmaterial, men som är mycket bra. Hennes debutroman Gräset sjunger är ett psykologiskt drama om ett par på den sydrhodesiska landsbygden. Det femte barnet är en läskig historia om hur det är att få ett annorlunda barn som förstör familjen.

Elfride Jelinek är inte lika lättillgänglig som Lessing och jag har bara läst boken Pianolärarinnan.

Sedan har jag funderat länge på om Snö av Orhan Pamuk skulle platsa här. Den handlar om huvudduksproblematiken i Turkiet. Jag har dock inte kommit till något beslut där.

Jag har för avsikt att läsa alla nobelpristagare och tyvärr är det sparsamt med kvinnor, men det är så historien ser ut. Varje gång jag på min blogg redogör för lästa nobelpristagare så kommer jag här att göra en extra kvinnoanalys.

Read Full Post »

Jelinek, Elfriede; Pianolärarinnan; 1983

Jelinek blev en mycket utskälld nobelpristagare i litteratur. Inte desto mindre fick hon det och jag bestämde mig för att läsa hennes mest kända bok. Jag tyckte att boken var mycket bra och njöt av den annorlunda, tragiska berättelsen om en ung kvinna som sitter fast i sin mors grepp. Tyvärr är de sista 50 sidorna något som förstör boken helt. Varför feministbiblioteket? Jelinek är en övertygad feminist och kritiken mot samhället och mot förtrycket av kvinnorna lyser igenom hela boken. Läsvärd? Ja, om man har bestämt sig för att man ska läsa alla nobelpristagare. Inte annars.

Read Full Post »